Idag var det den sista dagen av idre 3dagars. Vilken helg säger jag bara. Terrängen var underbar och banorna var fina. Bilturen hem var också fin, men den var lång därav inget långt inlägg. Närmast väntar Eskilstuna weekend där det utlovas fin terräng, men fram tills dess är det träning som gäller.

Jag vaknade till tunga moln och lätt duggregn. Dagen hade inte börjat som jag hoppats, men jag var riktigt revanschsugen från gårdagens katastrofala lopp. TC var på samma plats som Fjäll-OL och jag hade en aning om ungefär hur banan skulle gå och avslutningen skulle troligtvis bli svår eftersom det var tätt med dvärgbjörkar vilket gjorde att sikten begränsades. Väl vid TC hade regnet upphört men blåsten hade fått upp en rejäl fart. Idag var också dagen då Filip Ivarsson tänkte springa och favoriten stod redo på fjället när jag anlände. Han sprang ut först, men en ovanligt stor bom till tvåan hindrade honom från att prestera på topp.

Mitt egna lopp var ganska hackigt idag igen. Underlaget var väldigt stenigt och mina fötter tog mycket stryk redan till ettan så till tvåan blev det nästan joggfart p.g.a. att det var så himla mycket sten under mossen/laven.  När jag vecklade upp kartan såg jag direkt att det var svårorienterat och det gällde att ha en bra plan. Jag säkrade upp ettan lite extra genom att gå mot ruinerna sedan lilla streckmossen. Fick den helt okej och hade kommit in i loppet bra tyckte jag, men till tvåan gör jag misstaget att leta för tidigt innan jag tillslut kan läsa in mig och fortsätta. Håller i orienteringen hyfsat bra (några riktningsmissar) men mot slutet blev jag tröttare än vad jag borde blivit med tanke på utgången och gör två missar. Dagen bana var väldigt svår och det märktes eftersom det blev jättestora avstånd tidsmässigt. Mot den näst sista kontrollen passade jag även på att vricka foten (igen!), vilket inte var så roligt som man kan tro.

Trots regn och blåst är Idre en plats värd att besöka. Svåra banor som kan lura den bästa och som sätter din teknik på prov. Kan tänka mig att Daniel Roos skulle älska det här, men sälen 3+3 verkar tilltala honom mera. Nästa år ska du hit!

Ikväll ska jag kolla på en dokumentär om Sixten Jernberg.

 

 

Idag blev det en fin dag rent vädermässigt. Lätta moln sträckte sig över dagens tävlingsarena Burusjön och det bjöds in mygg och knott på festligheterna. Dagens område var klurigt och detaljrikt, det var många mossar och höjdkurvor att läsa på och det resulterade i många misstag för egen del. Loppet i helhet var en besvikelse. Inte för att terrängen inte höll upp till förväntningarna eller att kontrollerna satt fel, utan för att jag orienterade fruktsansvärt dåligt. Jag sprang knackigt hela vägen från start till mål vilket resulterade till två mindre bommar och en bom som jag kallar för minken. Vad den taktiken innebär tänker jag inte fördjupa mig i, men det är som att bomma med atomvapen. Livsfarligt. Terrängen häruppe är jättefin och det gäller att njuta medan man kan för ett besök hit dröjer minst till nästa år, då det är dags för Idre 3dagars igen. Ett sjukt underskattat arrangemang. Nåja, jag kommer springa betydligt bättre imorgon när det ska bli svårare och en till motståndare (?), Filip Ivarsson, ansluter till fjället som efteranmäld. Hur mycket vana han har av terrängen är oklart, men han gör fan inga misstag. Idag har jag dessutom köpt kartan över nipfjället-städjan. En stor karta i 1:10000 och kommer bli fin på väggen hemma.

Dagens bana med hur jag tog mig an den:

Idag har PersaRN levt i 18år och jag vill gratta han med några bilder han fastnat på!

Grattis PresaRN, hoppas du sprang ett brunkigt långpass!

om ni inte tyckte bilderna var roliga nog eller bara vill ha mer så finns det en grand final, om ni bönar och ber tillräcklingt mycket!

/Masen

Efter att ha klarat av denna dag med, den här gången utan regn, så sitter jag återigen på en stol i stuga 102. Idag var det betydligt finare väder men vinden sänkte temperaturen med ungefär 10 grader. Det var säkert årets varmaste dag häruppe så jag klagar inte. Det blev tyvärr ingen våffla idag för jag drog iväg direkt efter mål.

 

Dagens tävlingsform var sprint men det fanns inga gatuhörn eller opasserbara häckar. Istället var det ett öppet landskap där kompassen var huvudrollen. I alla fall för mig. Vägval blev det inga men en backe i motlut bjöds det på i mitten av banan. Vi fick också förmånen att springa nedför samma berg.  Bitvis ganska kluriga kontroller bland sänkor och höjder. Tappade man riktningen kunde det gå illa. Jag tappade riktningen ett par gånger, men lyckades ändå få ihop det helt okej tillslut.  

Medan jag satt ned på den kala stenen fick jag erbjudandet om att springa upp på städjan. Jag kunde inte motstå frestelsen och begav mig av tillsammans med syskonen Vångell. Resan till städjan blev längre än väntat. Det såg kortare ut på håll om man uttrycker sig så, men väl där återstod bara den sista klättringen. Vi valde att ta The Rocky Way up och struntade i stigen. Varför ska man springa runt berget när man kan springa direkt uppför. Det blev i alla fall en rejäl backe och ett tag fick vi agera fotomodeller när vi mötte en gammal veteran som var på väg ner. Han insisterade på att vi skulle få vara med på ett kort med denna fina utsikt och likt de vänliga själar vi är så ställde vi upp utan att veta. Idag kunde jag få se utsikten, inte som när jag sprang upp första dagen och det var dimma, och den var oemotståndlig. 45 minuters slit för två minuters tyst frihet. På vägen ner tog vi stigen och mötte flera renar som undrade vilka vi var. De visade i alla fall respekt och makade på sig när vi rullade ned mot skogsgränsen.

Resten av biten hem var tyst, lugn och platt. Precis som det ska vara.

Jag har precis kommit tillbaka till stugan efter att ritat in mina vägval på dagens bana.  Det är alltid lika kul att se hur små HD10 har sprungit in på fel stig och hävdar att ”kartan var felritad” eller att ”Stigen var konstig”. Skrattar inombords,

Jag fick inte mycket sömn under natten gång, men jag vaknade iallafall upp till en molnig morgon och hoppades på att regnet skulle utebli. Det gjorde det i ungefär fem minuter efter att vi satte oss i bilen. Duggregn och blåst var huvudrollen timmen innan start och det såg länge ut att klarna upp, men det gjorde det inte. Istället blev dimman tätare och regnandet fortsatte och man undrade varför man var där frivilligt. Självklart så härdar man ut för att komma hem. Charmen med orientering. Men så småningom slutade det dugga och molnen blev ljusare.

 

Det här året var starten vid nipfjällets fot och man fick springa en bit på det fjället innan man sprang över vägen till det andra fjället, där huvuddelen av förra årets Fjäll-OL var. Det var, som vanligt, en fin och fysiskt krävande bana. Hyfsat ”lätt” i början och det blev allteftersom mer svårorienterat. Kontrollerna var väl dolda från håll och trots ett öppet landskap var man tvungen att veta vart man var om man skulle hitta kontrollerna. För egen del gick det hyfsat bra. Jag fick en del problem med riktningen på slutet av banan, men inget allvarligt. Gick ut lugnt med tanke på gårdagens slitage och öppningen kanske var för lugn för jag var inte så sliten som jag trodde och jag hade mycket krafter kvar på slutet av banan. Något att tänka på tills i övermorgon.

Nåja, orienteringen gick bra hela vägen, bara några riktningsfel och en liten snurr till sjuan. Fastnade i ett par stenrösen ett par gånger och tappade orienteringen helt (se mot 3:an samt 8:an). Kartan lämnar jag nedan till den lite mera erfarna.

 

Dagens största bom från min sida, inte den enda men den största. Det blev i alla fall ca 95 höjdmeter extra, både uppför och utför. 

Det var på Idre Fjäll-OL, kan göra en instickare med att Vilden sprang bra, men han har ju lovat ut ett eget inlägg så de kommer troligen senare idag. (Vilden sprang under namnet Samuel Hedlund och Masen under namnet Daniel Duhlbo)
Resultaten hittar du på Winsplits.

I torsdags sprang jag Midsommarloppet. En lokal löpartävling som lockar de lokala invånarna. Själva upplägget är inte mycket att berätta om. Du väljer en bana, 5 eller 8 km (finns fler för yngre generationer) och springer så snabbt du kan. Svårt? Nej, tänkte väl det.

 

Jag sprang 8 km-klassen och kom iväg i bra fart, Ingen toköppning men jag tryckte ändå på. Gick bra fram tills det var cirka 2 kilometer kvar, då började låren kännas tunga och jag kunde inte trycka på som jag tidigare gjort. Mina ben har varit lite sisådär från när jag sprang ultran och blir det inte bättre tills nästa vecka, eller veckan därefter tänkte jag i alla fall göra ett försök att cykla ner till en sjukgymnast. Tiden på banan var inte vad jag hoppats på och för att inte riskera att skämma ut mig inför PersaRN så tänkte jag inte skriva ut den. Det låter jag den lite mera research-sugna ta reda på. Jag har viktigare saker att göra, som att t.ex. skriva ett par meningar om dagens klättring och veckans tävlingar.

 

Just nu sitter jag på en stol i stuga 102 i Idre fjäll. Anledningen till att jag åkt så här långt upp är helgens tävlingar som lockade. För er som inte är pålästa så är Fjäll-OL,Fjäll-sprint och idre 3-dagars ett arrangemang med fin terräng, bra banor signerade kart-bosse och våfflor. Man åker inte härifrån utan att köpt MINST en våffla och ätit den på fjället. Ibland hittar man ljusglimtar i livet. Ibland.

Dagen till ära har jag suttit i en bil i fem timmar innan jag anlände till denna fristad. Jag satte på mig träningskläderna direkt och sprang upp på Städjan. Cirka 780 höjdmeter uppför och lika många höjdmeter nerför blev det efter mitt joggpass. Fördelat på ungefär 12,7 km.

Oftast har man otur med väder och idag var inget undantag. Dimman låg tät över toppen och inte såg man många meter, men fint var det. Jävligt fint.

 

Under min vistelse ska jag också försöka lägga upp kartor och skriva sammanfattningar om varje dag.

 

Peace

//Vilden  

Önskar vi på http://uppsalaboys.blogg.se/. Själv skriver jag detta från midsommarens hjärta, längsmed Siljans strand. Klockan fem så smäller det i grannbyn och då ska jag dit och se om de får upp stången i år också.

Jukola 2013

 

Den sextonde juni 2013 avgjordes Jukola kaveln, eller Jukola-viesti som det heter på allmänt tungomål. I år var favoritlaget de finska lejonen från staden Joensuu, nämligen Kalevan Rasti.Men i Jukola kan allting hända. Även det som ingen tror ska hända.

Hedlund productions välkomnar er till Jukola sammandraget 2013!

 

 

Sträcka 1

Klockan 22:00 svensk tid gick starten för årets Jukola. Första sträckan är en transportsträcka för att garantera att ens egna lag ska kunna vara med länge utan att behöva stressa. Det är inte mycket som händer i skogen, förutom att det skiftas placeringar i klungorna efter varje radiokontroll. Först in i mål på första sträckan var Andreaz kyburz, som springer för Tullinge SK. Med i den första klungen in fanns såklart en del topplag med. För att nämna några, Kalevan Rasti, Kristiansand OK, IFK Mora, Vaajakosken Terä m.m. Men många topplag har också gjort misstag. Halden SK springer bort sig, Hiidenkiertäjät springer bort sig, IFK Lidingö springer bort sig och Turun Metsänkävijät springer bort sig m.fl. fyra minuter till täten är inga problem att plocka in på ett par sträckor, men de har satt sig i en knepig situation.

 

Sträcka 2

Ungefär en timme efter startskottet växlas andrasträckan ut. Nu börjar det spricka upp i täten. Kalevan Rasti och Kristiansand OK är de två topplagen som drar ifrån någorlunda ifrån resten av lagen. In mot växling har de två lagen skaffat sig en ledning på 1:11 minuter ner till Ok Linne och Jan Troeng. Halden fortsätter att tappa mot täten och är 6:25 minuter efter vid växlingen. Två lag som ramlat ner i resultatlistan rejält är IFK Lidingö och Tullinge SK och är cirka 10 minuter(!) efter täten. Än är det inte kört, men jag tror de önskat efter bättre öppning än denna. Mer än så händer det inte.

 

Sträcka 3

Tredje sträckan, som också är den längsta nattsträckan, kom att bli underhållande. Lagen bakom täten börjande nu att röra sig sakta framåt. Det såg länge ut som att Kalevan Rasti skulle dryga ut sin ledning när Phillippe Adamski långsamt drog ifrån. Ett lag som fullständigt sprang bort sig var Hiidenkiertäjät, som efter en ödesdiger bom växlade 7 minuter efter KR och 6 minuter efter första klungan. Men bakom täten var ett lag i rörelse. Från att vara 3:52 efter på placering 34 vid växling är de endast 1:26 efter och växlar som lag nummer 5. Det är självfallet Ärla IF och Karl Walheim som har stått för denna upphämtning. Han hade även snabbast tid av alla på sträckan, sen kan man även ta med gaffling och då blir det väl +- drygt 40 sek. Men snabbt gick det. Efter att jag sett detta spektakel la jag mig i sängen och sov. Men jag tror att natten var spännande för den vakna.

 

Sträcka 4

Fjärde sträckan är det två lag som håller ihop ute i skogen. Det ena är såklart Kalevan Rasti och det andra är OK Linne, som med Rasmus Andersson vid kartan plockade in avstånder fram till Kalevan Rasti redan innan första radion. Ett lag som fortsatt är med i striden är underdogsen Ärla IF, som verkar prickat in de första sträckorna helt rätt. De växlar som 3:a, 1:48 efter tätduon. Vid den här tiden (runt 04:00) hade min broder i Finland ring hit till Köping, för att berätta detta. Något som misslyckades när mobiltelefonerna var på ljudlöst, men det hade varit kul att få höra segerhistorier om hur Ärlas killar tämjt den finska skogen.

Åter till ämnet.Under sträcka fyra hände inte ett piss. En bom här och en annan där men inga lag gjorde något katastrofalt.

 

Sträcka 5

Femte sträckan och den första dagsträckan/gryning. Här är bara pannlampan till för topplagen. Återigen har Kalevan en lucka på dryga minuten, men i orienteringskretsar är det en enda liten bom. Men den kom aldrig. OK Linne tappar dryga minuten till Jan Prochazka men David Lingfors springer ändå exemplariskt och växlar ut OK Linne som 4:a. Ärla If är fortfarande med i och jagar, endast 1:50 efter Kalevan på en 6:e plats. Annars är sträcka fem ganska värdelös och tråkig.

 

Sträcka 6

Sjätte sträckan är den sträckan där avstånden blir större tidsmässigt och klungorna blir färre. Jukola verkar bli Kalevans kavle detta år då de har varit i ledning nästa hela tiden. Men strax bakom har SNO rört på sig och är uppe på en andraplats. Lite för många småmissar gjorde dock att avståndet till första positionen ökade istället för att minska.  Halden har också hittat tillbaka någorlunda och är femma vid växling. Ett lag som verkligen inte haft sin natt/gryning/dag är Malung skogsmårdarna. Förra årets sensation och som växlande till sjunde sträckan 13:24 minuter efter täten.

 

Sträcka 7

  Den sjunde och sista sträckan på denna kavle kom att bli ett segervarv för Theirry Gueorgiou. Inget lag var i närheten att ens försöka hota Theirry. Kalevan Rasti vann Jukola som många runtom orienteringsvärlden först förutspådde, även om det skulle vara skönt med några andra lag som klev in och styrde upp det hela. Sedan starten har bara finska/norska/svenska klubbar vunnit varav den senaste svenska segern var 1992 när IK Hakarspojkarna vann. Avslutningsmannen hette då Johan Ivarsson och han plockade in cirka 1:30 på IFK Södertäljes Michael Wehlin och drygade ut ledningen till cirka en halvminut ner till tvåan Reijo Mattinen från Rajamäen Rykmentti.

Nåja, slut på lektionen och åter till Jukola sammandraget. Kalevan Rasti vann som sagt, 2:23 före Kristiansand OK och Hiidenkiertäjät finns på tredjeplatsen. Halden Kunde ändå knipa en fjärdeplats samtidigt som OK Linne föll i resultatlistan och slutade på en 17:e plats, 13:36 (!) efter segraren.

 

 

Sammandraget är slut för detta år. Hoppas ni haft en angenäm läsning för skrivandet har varit tidskrävande.

 

Oj justja, glömde nästan Venla kaveln. OK Pan-Åhus vann. Bästa svenska lag blev OK Linne på en tredjeplats.

 

 

//Vilden

 

Årets Maskin:

Ida

Motivering:

Ida är den starkaste av de alla, uthålligast av alla och med en beslutsamhet som saknar ord. På samarbetslägret visade hon upp alla dessa förmågor på ett enastående sätt, genom att göra det hon är bäst på. Att diska. Hon matades med disk, men verkade aldrig tröttna utan stod nöjd kvar på sin plats och gjorde sin syssla. Därav får hon det hedersamma priset som årets maskin.

 

Årets Judas:

Felix Claesson

Motivering:

En vanlig grabb i tonårsåldern. Kanske för vanlig när han efter en kort tid valde att avgå på OLGY och börja på en skola som han tidigare ville gå, men inte kom in.

 

Årets Chef:

Fredrik Wigertz

Motivering:

Världen har skådat många duktiga chefer i flera decennier, men den främsta av dem alla är Fredrik af Wigertz. Hans beslutsamhet att få saker gjorda är ibland skrämmande för den som inte är införstådd i ämnet och han skrämmar slag på kamraterna när han stormar förbi matsalen i skolans dunkla korridor. Årets Chef är en titel som han med lätthet kan få skryta med.

 

 

Årets svärmorsdröm

Jesper Kullin

Motivering:

Tjejer, kvinnor, feminister, ja han är älskad av alla. Hans förmåga att attrahera människor från det motsatta könet är känt i Sverige och med det kommer ansvar och plikt. Något han sätter före allt annat. Därför drömmer mödrar till Jespers flickvänner om att de ska få bli hans svärmor. Något som ibland gör att det blir en hel del kö på Kantornsgatan 16. Men hav förtröstan mödrar, än finns hopp om att få tillbringa en kaffestund med denna fromma man. Men nu har han lov och smälter att det är just han som är Årets svärmorsdröm.

 

Årets telefonsex

Rebeccca Mårtensson

Motivering:

Den här tjejen har mobilen i handen varje gång man träffar henne. Varför då?  Jo, hon kan när som helst få samtal från killar som vill ha en pratstund med henne. Delar av Uppsalaboys har försökt att infiltrerat hennes samtalslista, men har gång på gång misslyckats. Det enda namn vi har just nu är Martin, men listan kan säkert göras längre. Stora hockeyspelare vill hon helst prata med, men ibland unnar hon sig tiden till några borgare.

 

Årets Kaffemaskin

Aapo Lönnroth

Motivering:

Han har rest hela vägen från Finland med sin kaffekokare och slog oss med storm från första början. Hans konsumtion av helrostade, malda kaffebönor med varmt vatten slår nog ingen på ett bra tag. Att han skulle vara så pass bra på att bemästra detta svarta elixir skulle man inte tro vid första ögonkastet, men skenet bedrar något in i helvete ibland, och den här finska björnen kan leva gott på Löfbergs lila ett tag till. Grattis årets kaffemaskin.

 

Årets ”vad har du i väskan?”

Johannes knutas

Motivering:

Scouter är kända för att packa ner överlevnadssaker i sin lilla väska. Men då får man också reda på vad som finns i väskan. På årets filmfestival i Stockholm satt vi på tåget när Roos undrade vad just denna scout hade i sin väska. Svaret blev ett mycket kortfattat ”grejor”.  Roos nöjde sig inte med det svaret utan frågade ivrigt under hela resan vad som fanns i väskan. Knutas är dock en erfaren scout och avslöjade ingenting om innehållet som förblir en gåta.

 

Årets ”Jag har varit hos farfar”

Matilda Dammvik

Motivering:

Vittnet har sett denna unga tjej från Kalix springa till och från kantorsområdet flera gånger under årets gång. Under ett flertal gånger har även vittnen sett henne virra omkring på stan för att sedan höra henne säga ” Ehh jag har varit hos farfar”. Men nu slutar lögnerna. Att någon från hennes familj, som alla bor i Kalix, skulle bosätta sig i Uppsala är helt absurt. Det råder ingen tvivel om att det är en pojke i tonårsåldern som hon besöker. Vem och vart han bor är ett mysterium som kommer lösas.

 

Årets Sprinthatare

Daniel Roos

Motivering:

Sprinthatare kan räknas till många (i princip alla) i orienteringskretsen, speciellt när sprint blir mer och mer aktuellt i vardagen. Någon som försöker förneka dess existens är den mytiska mannen Daniel Roos. Hans satsning till sprint går inte att beskriva eftersom den inte ens finns. Det är skog som ska få han på andra tankar och riktig orientering, helst klurig orientering.  Trots att han vill bli väck med sprinten går det inte att förundras över hans kapacitet. Hans orienteringsteknik kombinerat med löpstyrkan gör honom till en farlig motståndare på kluriga sprintrar.

 

 

Årets ”Det står på flashback”

PersaRn

Motivering:

Flashback är för den okunniga ett forum där man utbyter information mot korrekt information. Alltifrån militärer till doktorer sitter framför skärmen runtom i Sverige och delar sina synpunkte på saker och ting. PersaRn har flera gånger under året visat sig vara okunnig på flera områden, men det har sin förklaring. Det har stått annorlunda på flashback. Han söker medvetet efter ny kunskap på denna internetsajt och finner han att det inte står något där så stämmer det inte.

-Är damorientering underhållande?

- ”ja, det står på flashback att det är mycket underhållande att se de, speciellt GPS-rutterna”

Om det verkligen är så kan diskuteras, men det står på flashback.

 

Årets ”är du hemma?”

Matilda Karlsson

Motivering:

Tjejen med träningsmotivation som ingen annan. Är hon hemma eller inte? Det vet ingen. Man skulle kunna tro att man ska hålla koll på sina rumskamrater, men det är svårt, speciellt när man inte vet vart dem är. Man kan tro att MK redan är hemma, men hon kan någon sekund senare komma in i korridoren iklädd träningsoverall och hälsa glatt. Är det hon som är träningsnarkoman eller har vi dålig koll?

 

Årets bomfria

Jesper Jissbacke

Motivering:

En perfektionist utan dess like. Den här mannen härstammar från en adlig släkt som genom århundraden har orienterat och endast gjort ett fåtal misstag per år. Jissbacke är inte annorlunda. Det skall krävas mycket för att lura denna orienterare som tycker att Lunsen är en barnlek jämfört med de norrländska skogarna. Vid ett ytterst fåtal gånger har vittnet hävdat att de sett hur Jissbacke sprungit snett eller missat en kontroll med endast 20 meter. Rykten som har visat sig inte stämma överens. Endast en gång har jag sett denna utomjordiska orienterare göra ett misstag. Det var mot den femte kontrollen på en helt vanligt natt-OL. Han hade tappat sin karta och körde på kartminne, men glömde bort angivelserna. Resten av banan gick dock prickfritt och med sådana fina egenskaper blir han årets bomfria.

 

Årets nykomling

David Lingfors

Motivering:

Oj oj oj. En titel att bära med stolthet under sina år framöver. David Lingfors introducerades för OLGY första gången på utlandslägret i Portugals böljande värme, där han var med som en extra ledare, och vilket intryck han gjorde. Tjejerna grät för att de inte kunde få honom och killarna ville bli som honom. Med en mage som inte liknar någon annans kan man, med hjälp av hans enorma glipa mellan magrutorna, ge en hel familj vattenförsörjning i ett år. Det sjungs sånger om Lingfors som ska föras vidare i generationer. Aldrig tidigare har jag skådat någon som kan spela armhävningspoker som han gjort och troligtvis kommer jag aldrig få se någon göra det så bra igen. David Lingfors, du vann alla våra hjärtan.