Olgys alla elever har kommit hem från ett veckolångt höstlov (lite sent men internet har knasat) och för det mesta har det bjudits på mycket fina kvällsträningar. Igår var ett sådant pass. En riktigt fin orienteringsträning med en av dem lokala orienteringsklubbarna tillsammans med DR.OOS stod på schemat och en 18 kilometersslinga hade tänkts avverkas.

 

Distanspasset förlades till Nåsten, djupt inne i Uppsalas skogar, ett outforskat område av mig och säkert många andra. Roos och jag hade planerat mycket ambitiöst när vi skulle ge oss av härifrån, men ändå lyckades vi stanna kvar på boendet fem minuter extra. Det la grunden för att vi skulle bli sena och inte hinna med att springa lugnt och harmoniskt. Väl vid deras klubbstuga hade alla redan gett sig av och vi valde att skynda oss och försöka jaga ikapp.

 

Två brunkiga orienterare sprang i hyfsat tempo mot starten (som vi tyvärr missade) och valde under vissa delar av banan att korta av en del. Det hjälpte inte så mycket efter att bommarna radades upp en efter en.

 

Helt övertygade om att vi skulle komma ikapp täten dundrade vi på rejält på vägarna och lämnade alla vildsvin stirrande av förvåning bakom oss. Efter ett tag såg jag pannlampor skymta i horisonten, men innan jag hann reagera stormade DR.OOS iväg och lämnade mig en bit bakom. På stumma ben lyckades jag iallafall komma ikapp den sista mannen i tätklungan innan jag vägga totalt. Jag valde i den stunden att springa på 15 kilometersslingan istället för 18 kilometer. Själv. Helt jäävla själv i skogen lunkade jag hem på stumma ben. Övertygad om att min pannlampa var av bästa kvalité ville jag försäkra mig om att det verkligen var så. JAg blev förvånad när jag såg att den blinkade rött vilket var en indikator på att batteriet höll på att ta slut. "Helvete nu är jag inte hemma förrän tolv" tänkte jag när jag på stumma ben satte fart mot målet. Det enda som saknades var en stor fet varg mitt på stigen. Då skulle min kväll varit komplett. Bitterheten kom ikapp mig ganska snabbt och jag fick helt enkelt vänja mig med tanken att jag skulle få tillbringa ett par timmar på att hitta ut ifrån skogen. Men jag hittade dock till målet och till min lättnad var det eljusspår hela vägen till mål.

 

Väl vid stugan hittar jag DR.OOS i omklädningsrummet som glatt sitter halvnaken och diskuterar med andra orienterare. Även han hade blivit avhängd, men lite senare än mig. Vi satt och snackade ett tag innan vi begav oss mot cyklarna och hem till kantorn. Jag kunde efter träningen notera runt 14 kilometer och DR.OOS runt precis under 16 kilometer.

 

/JagärfortfarandetröttsenigårVilden