Torsdag eftermiddag. Dagens andra pass och jag hade från måndagens första timmar längtat till en välbehövlig vilodag på Fredagen. Ett fint styrkepass med PersaRN (som enligt uppgifter fortfarande är skadad) hade precis slutat och veckans impulsivpass var därmed slut. Trodde jag. Men Eftersom Roos bjöd med mig till ett pass på backbanan kunde jag inte vika ner mig. 

 

Visst skulle man kunna anamma friidrottarnas filosofi om att man måste vila efter träning, men hur ska man då kunna bli bra på något. Att träna istället för att vila är en bättre väg mot framgång. Men att stiga upp klockan 7 på morgon när man har sovmorgon, sätta på sig alldeles för lite kläder och känna hur mycket man fryser suger träningsviljan ur ens sargade kropp.

 

Men man vänjer sig.

 

Nej, man ska nog sluta klaga. Vädret är fint, orienteringssäsongen är snart igång för min del och köttet är i magen.

 

Peace

 

/Vilden