Inläggen på bloggen har varit.....Spontana, men av hö(ö)g kvalité. Lite som allt vi skrivit på denna sida. Åren har gått och alla tre bloggare har nu lämnat gymnasiet bakom sig. Ni är säkert sugna på en uppdatering om vad som hänt.

 

 

PersaRN tog studenten ett år före Vilden och Masen. Efter en sommar hos korvbrödsbagarn (och en korvbrödsfest) riktade PersaRN in sig på att utbilda sig i att prata med människor. Något som vi ansåg var en helt självklar väg för honom att gå. Sedan första dagen har PersaRN ständigt varit den som hållt oss ovetande människor upplysta med senaste nytt i hur man behandlar damer rätt, vad som är rätt att äta, hur man ska träna för att inte bli skadad och såklart har han ett sinne för humor också. PersaRN har under sina år på OLGY också funnit politiken. Han har på rekordkort tid avancerat till att bli en högt uppsatt politiker hos DirektDemokraterna. Det sägs även att PersaRN startat upp ett krig mot spritmonopolet. Om det är sant eller ej låter vi vara osagt, men hur dessa rykten påverkar han politiska liv är oklart. Något som inte är ett rykte(!) är att PersaRN har skaffat sig en flickvän. Detta kommer såklart som en chock för alla läsare som hunnit bekanta sig med PersaRN's "värderingar".

 

Masen tog studenten i våras och beslöt sig för att fortsätta hålla starkt i Dalarna och började studera på Högskolan i Falun. Dietist ryktades det länge om, men senaste ryktena har också varit doktor, fysiolog och psykolog. Man skulle nästan tro att han pluggar till idrottstränare med inriktning prestation. Masen har rätt nyligen kommit i kontakt med en lovande junior, där han agerar som manager/coach så att denne atlet skall kunna prestera på Tour de ski nästa år. Med Masens vägledning är det näsintill säkert med en totalseger på Touren. Vi kan väl lika gärna skriva ut en gratulation redan nu. Grattis Mr.Atlet.

 

Vilden lämnade riktigt aldrig Uppsala. Efter studenten begav sig Vilden in i ett mörkt rum i väntan på arbetslösheten. Dock sägs det att Vilden ska ha levt latjo life i Norge en vecka innan det berömda O-ringen. Dessa veckor har, enligt rykten, redan gått till historien. Efter sommaren vankades utbildning för Vilden. Förberedelser är inget Vilden någonsin varit bra på så vid kursstart stod han utan boende. Räddningen blev Wigertz som fixade in Vilden på en fälstsäng i två månader. Livet ter sig aldrig vara så ljust som när man betraktar det genom ett glas Coca-cola. Han har försökt och det går fan inte att se igenom glaset. Inte ens om man har en strålkastare till hjälp. Nåja, Husdjursagronom var utbildningen. Rykten säger att Vilden alltid får frågan om vad en husdjursagronomon gör och det sägs att han inte har en jävla aning. Fortfarande. 33 tjejer och två killar. Där har ni vildens klass på ett ungefär. Av någon anledning är tjejer i överflöd störande nåt så djävulskt (ryktas det). Yttrar man sig som man gör när man är med killar får man höra det direkt. Nej, lagom ska det vara. Det är bäst när det är lagom. Det positiva är väl att Vilden får möjlighet att köpa en herrans massa kött. Kött är gott. Kött är livet.

 

I samband med att året började så fick Vilden och PersaRN den dumma idén att bli runkmunkar för ett år. Det är en tävling inne på flashback som man, om man känner för det kan gå med i. Men för någon vecka sedan kom Vilden till känna och förklarade att han inte klarade trycket och blivit tvingad att vika åt sidan i den prestigefyllda tävlingen. Här kan ni kolla vad det hela handlar om: https://www.flashback.org/t2284585. PersaRN är fortfarande med i tävlingen och satsar på att klara av elddopet. Uppdateringar av läget hur det går för honom kommer kanske senare. 

Som vissa av er läsare har uppmärksammat så har vi ingen uppföljare av förra årets succé – Julkalendern. Förklaring till detta är helt enkelt att helt plötsligt var det december och då var det försent.

Som plåster på såren har i alla fall PersaRN och Vilden skrivit varsitt inlägg på olgy.se
Vldens inlägg: http://www.olgy.se/1/post/2013/12/lucka-12.html
PersaRNs inlägg: http://www.olgy.se/1/post/2013/12/lucka-71.html

Idag har jag vart ute och traskat i Hemusskgarna och satt ut kontroller inför morgondagens Skinklopp.
/Masen

Idag gick jag inte in i väggen, eftersom den blockerade mig från att börja gå. Den jäveln var kvar sedan i lördags då jag uppenbarligen stannat precis innan. 


Eftersom det idag stod backbanan, som är beviset på att gud fan inte är barmhärtig, på schemat så visste jag redan innan att det inte skulle bli en tuff start på veckan. Det tog inte många steg från IGU innan jag konstaterade att detta skulle bli värre än vanligt, men inte stoppade det mig, nej jag värmde upp med de andra grabbarna till Röbo, eller ja jag lyckades med att inte bli avhängd i deras uppvärmningsfart. I näst sista backen på varvet (backen innan den officiella spybacken) så gjorde den sig påmind, spyan. Den kom aldrig hela vägen ut men jag tog svansen mellan benen och lufsade hem till Kantorn. Hemma på Kanton träffade jag Emil som också mött ett liknande öde och lämnat frukosten efter sig på okänd destination efter banan.


För att toppa det kan jag ju berätta att jag har de värsta träningsvärken jag någonsin haft i mina vader efter i lördags. När jag går så ser jag ut lite som en kombination av en skadeskjuten älg och Jonas Gardell efter att Mark Levengood har vart i farten.

Jag sluter ögonen i onödan, för inte fan ser jag något ljus!
Masen

Idag är en stor dag i bloggens historia, en nystart som kommer reta upp många ”haters”. Från och med idag så blir detta en mycket mer ocensurerad blogg och ingen jävla reklamblogg för OLGY Uppsala. Styrelsen har suttit i möte med de högsta hönsen inom orienteringsgymnasiet större delen av eftermiddagen och fått sin vilja igenom, efter många om och men. Från och med idag så har INTE Uppsalaboys länkat från OLGYs hemsida. Det kanske kan verka som en negativ sak från båda parter eftersom OLGY tappar reklam på det och vi tappar läsare. Men detta är ingen läsarkåt fjortisblogg som skriver om dagens outfit och diverse, nej detta är en blogg där vi vill kunna framhäva våra åsikter fritt vilket vi inte har kunnat göra med OLGYs namn på oss i rädslan att smutsa ned OLGY Uppsalas rykte. Vi vill förtydliga att vi inte har något emot OLGY utan vi vill bara förtydliga att denna blogg inte har något med OLGY att göra och tvärt om.

Tack för oss.

/Vilden Masen PresaRN

 

 

Uppsalaboys hade även en reporter i Sälen på 3+3 som bekräftar det Dr.oos sa om att det var en "tramstävling". Det var ohyggligt många punkter i arrangemanget som visade sig bristande, eller man kanske ska vända på det och säga att det fans vissa punkter som var godkända?

Att Hade jag räknat upp alla punkter som var fel hade vi fått ett hatmail från blogg.se att vi har fyllt deras servrar. Så det kan ni fråga mig om muntligt när ni ser mig!

Men våran flygande reporter tillägger att hen inte hade räknat med något annat när hen anmälde sig på tävlingarna.

(Jag kommer ABSOLUT INTE med några personliga åsikter i detta inlägg, allt kommer från en hemlighetsstämplad intervju med våran reporter om hens upplevelse i Sälen)

/Masen

Under mina dagar i Idre skrev jag ett par inlägg. Vissa delar var sanna, Andra inte. För att inte något ska misstolkas väljer jag att skriva ut ett pressmedelande i ett försök att be om ursäkt. Jag ska ha uttalat mig om att Daniel Roos hellre väljer att springa 3+3 i Sälen istället för Idre 3-dagars. Dessa uppgifter är felaktiga!

Jag citerar från följande text i Idre 3-dagars dag 2 "Kan tänka mig att Daniel Roos skulle älska det här, men sälen 3+3 verkar tilltala honom mera."

 

Jag hade den dagen suttit framför datorn och skrivit detta meningsfulla inlägg när jag valde att gå in och se vilka som startade i Sälen. Jag gjorde misstaget att snabbläsa och tog inte hänsyn till att kolla upp efternamnen. Ett misstag som jag här och nu ber om ursäkt för. Skämmas får man tamefan göra.

Mr.Roos säger själv i en intervjuv att han "aldrig skulle springa sådana tramstävlingar". Något jag bara kan hålla med om.

 

Så från 1/3 av uppsalaboys ledning kommer en skriftlig ursäkt för denna förolämpning (dock inte en muntlig eftersom jag inte sjunker så lågt).

 

// Vilden

Nu sitter jag här vid TVn och lyssnar på Roberto Vacchi och Anders Adamssons ljuva stämmor kommentera Touren. Jag undrar om jag hade suttit här annars, om de inte hade kommenterat loppet, jag hade garanterat inte suttit timme ut och timme in utan att tröttna. Ibland kan man ju undra vad Touren, eller ah cykel på TV överhuvudtaget, hade vart utan dem som kommentatorer. Dom har något som får en att kunna lyssna på dem utan att tappa intresse.

Kolla deras bloggar för ytterligare fin bloggläsning!
Anders: http://www.eurosport.se/nyrakade-ben-och-svett_blog60/blogpostlist.shtml
Vacchi: http://www.eurosport.se/roberto-vacchis-blogg_blog94/blogpostlist.shtml

Idag var det den sista dagen av idre 3dagars. Vilken helg säger jag bara. Terrängen var underbar och banorna var fina. Bilturen hem var också fin, men den var lång därav inget långt inlägg. Närmast väntar Eskilstuna weekend där det utlovas fin terräng, men fram tills dess är det träning som gäller.

Jag vaknade till tunga moln och lätt duggregn. Dagen hade inte börjat som jag hoppats, men jag var riktigt revanschsugen från gårdagens katastrofala lopp. TC var på samma plats som Fjäll-OL och jag hade en aning om ungefär hur banan skulle gå och avslutningen skulle troligtvis bli svår eftersom det var tätt med dvärgbjörkar vilket gjorde att sikten begränsades. Väl vid TC hade regnet upphört men blåsten hade fått upp en rejäl fart. Idag var också dagen då Filip Ivarsson tänkte springa och favoriten stod redo på fjället när jag anlände. Han sprang ut först, men en ovanligt stor bom till tvåan hindrade honom från att prestera på topp.

Mitt egna lopp var ganska hackigt idag igen. Underlaget var väldigt stenigt och mina fötter tog mycket stryk redan till ettan så till tvåan blev det nästan joggfart p.g.a. att det var så himla mycket sten under mossen/laven.  När jag vecklade upp kartan såg jag direkt att det var svårorienterat och det gällde att ha en bra plan. Jag säkrade upp ettan lite extra genom att gå mot ruinerna sedan lilla streckmossen. Fick den helt okej och hade kommit in i loppet bra tyckte jag, men till tvåan gör jag misstaget att leta för tidigt innan jag tillslut kan läsa in mig och fortsätta. Håller i orienteringen hyfsat bra (några riktningsmissar) men mot slutet blev jag tröttare än vad jag borde blivit med tanke på utgången och gör två missar. Dagen bana var väldigt svår och det märktes eftersom det blev jättestora avstånd tidsmässigt. Mot den näst sista kontrollen passade jag även på att vricka foten (igen!), vilket inte var så roligt som man kan tro.

Trots regn och blåst är Idre en plats värd att besöka. Svåra banor som kan lura den bästa och som sätter din teknik på prov. Kan tänka mig att Daniel Roos skulle älska det här, men sälen 3+3 verkar tilltala honom mera. Nästa år ska du hit!

Ikväll ska jag kolla på en dokumentär om Sixten Jernberg.

 

 

Idag blev det en fin dag rent vädermässigt. Lätta moln sträckte sig över dagens tävlingsarena Burusjön och det bjöds in mygg och knott på festligheterna. Dagens område var klurigt och detaljrikt, det var många mossar och höjdkurvor att läsa på och det resulterade i många misstag för egen del. Loppet i helhet var en besvikelse. Inte för att terrängen inte höll upp till förväntningarna eller att kontrollerna satt fel, utan för att jag orienterade fruktsansvärt dåligt. Jag sprang knackigt hela vägen från start till mål vilket resulterade till två mindre bommar och en bom som jag kallar för minken. Vad den taktiken innebär tänker jag inte fördjupa mig i, men det är som att bomma med atomvapen. Livsfarligt. Terrängen häruppe är jättefin och det gäller att njuta medan man kan för ett besök hit dröjer minst till nästa år, då det är dags för Idre 3dagars igen. Ett sjukt underskattat arrangemang. Nåja, jag kommer springa betydligt bättre imorgon när det ska bli svårare och en till motståndare (?), Filip Ivarsson, ansluter till fjället som efteranmäld. Hur mycket vana han har av terrängen är oklart, men han gör fan inga misstag. Idag har jag dessutom köpt kartan över nipfjället-städjan. En stor karta i 1:10000 och kommer bli fin på väggen hemma.

Dagens bana med hur jag tog mig an den:

Idag har PersaRN levt i 18år och jag vill gratta han med några bilder han fastnat på!

Grattis PresaRN, hoppas du sprang ett brunkigt långpass!

om ni inte tyckte bilderna var roliga nog eller bara vill ha mer så finns det en grand final, om ni bönar och ber tillräcklingt mycket!

/Masen

Efter att ha klarat av denna dag med, den här gången utan regn, så sitter jag återigen på en stol i stuga 102. Idag var det betydligt finare väder men vinden sänkte temperaturen med ungefär 10 grader. Det var säkert årets varmaste dag häruppe så jag klagar inte. Det blev tyvärr ingen våffla idag för jag drog iväg direkt efter mål.

 

Dagens tävlingsform var sprint men det fanns inga gatuhörn eller opasserbara häckar. Istället var det ett öppet landskap där kompassen var huvudrollen. I alla fall för mig. Vägval blev det inga men en backe i motlut bjöds det på i mitten av banan. Vi fick också förmånen att springa nedför samma berg.  Bitvis ganska kluriga kontroller bland sänkor och höjder. Tappade man riktningen kunde det gå illa. Jag tappade riktningen ett par gånger, men lyckades ändå få ihop det helt okej tillslut.  

Medan jag satt ned på den kala stenen fick jag erbjudandet om att springa upp på städjan. Jag kunde inte motstå frestelsen och begav mig av tillsammans med syskonen Vångell. Resan till städjan blev längre än väntat. Det såg kortare ut på håll om man uttrycker sig så, men väl där återstod bara den sista klättringen. Vi valde att ta The Rocky Way up och struntade i stigen. Varför ska man springa runt berget när man kan springa direkt uppför. Det blev i alla fall en rejäl backe och ett tag fick vi agera fotomodeller när vi mötte en gammal veteran som var på väg ner. Han insisterade på att vi skulle få vara med på ett kort med denna fina utsikt och likt de vänliga själar vi är så ställde vi upp utan att veta. Idag kunde jag få se utsikten, inte som när jag sprang upp första dagen och det var dimma, och den var oemotståndlig. 45 minuters slit för två minuters tyst frihet. På vägen ner tog vi stigen och mötte flera renar som undrade vilka vi var. De visade i alla fall respekt och makade på sig när vi rullade ned mot skogsgränsen.

Resten av biten hem var tyst, lugn och platt. Precis som det ska vara.