Fakiren

Redan 8.00 imorse var jag uppe och härjade. Lyckades trots min tekniskt socialt förlängda, numera avkapade arm som dessutom är min alarmklocka - mobilen - att vakna tack vare ett online-larm på datorn. Man kan tro att jag fått nog av teknik - och det har jag. Men jag måste ändå säga att det räddade mig idag.
 
Klockan 10 åkte jag och min bror till Arboga för att springa Fakiren, väl där fick vi uppslutning av PersaRN, en hyvens kille. Han var enormt laddad över att få springa den 18 km korta banan och redan innan start kunde vi konstatera att det var OLGY-power i luften. Tyvärr blev det ingen show av någon av oss denna tävling då sabotage hade utförts under banans gång och det bidrog till att ingen av oss kunde klämma åt oss segern.
 
När jag startade på min 11,8 kilometersbana hamnade jag efter redan i början, på grund av att kartorna låg utspridda på marken och folk sprang runt som hönor och plockade upp dem en efter en. Utom jag. Jag väntade tills det bara låg en karta kvar och det var jävligt dumt. Än dock så sprang jag ikapp klunga efter klunga och frågade "Is this the lead" innan jag tryckte ifrån dem. Jag kom tillslut upp i tät och drog i ledning till den elfte kontrollen. Sen sket sig allt. Jag tog PersaRN i handen (fast ändå inte) och tillsammans skuttade vi glada till kontroll 14 istället för 13, Där fick jag helt plötsligt tanken av att jag är helt jävla dum i huvudet, och det stämmer. Men jag tog mig samman och sprang banan trots mitt sammanbrott.Hårt!
Men tack vare många klurigheter och en rätt lång bana hamnade sluttiden på 1.26. Rätt ner i träningsdagboken.
 
/Das Vilde

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0